Bara några styrkekramar

Jag kan inte för allt i världen sätta mig in i din situation just nu men jag vill bara tillsammans med alla mina läsare, skicka iväg världens största och starkaste styrkekramar till dig. Jag känner liksom att jag inte, INTE kan säga något här på bloggen. Att jag liksom inte, inte kan låtsas som att jag inte tänker på dig och inte har tänkt på dig så mycket de senaste dagarna, för det har jag. Och jag kan också tänka mig att det måste kännas så absurt och så konstigt att livet bara går vidare för alla andra men att det står ganska stilla för dig, just nu, så därför vill jag bara att du ska veta att jag tänker på dig och på er. Och därför vill jag bara säga något. Skriva något.

Här kommer därför lite härliga minnen du och jag har tillsammans som förhoppningsvis kommer göra dig på lite bättre humör. Du är stark och tillsammans med din mamma, din pojkvän och med alla dina fantastiska vänner så kommer du att ta dig igenom det här. Det vet jag <3 Och jag hoppas att jag kanske kan göra din dag lite bättre, bara LITE med det här inlägget.

För det första så måste jag bara berätta för dig hur mycket jag tycker om dig och hur mycket jag tycker om att umgås med dig. Du är på riktigt den roligaste människan jag känner och det vet du att jag tycker för det har jag sagt så många gånger nu. Ditt skratt smittar verkligen av sig och med dig så blir allt, alltid lite roligare. Varenda gång jag bjuder in mina kompisar till middagar, events eller bara till en mysig tjejkväll hemma hos mig så hoppas jag alltid lite extra på att just DU ska vara där för att jag tycker att du sprider sån härlig och bra energi omkring dig. Du har liksom alltid ett leende på läpparna och man vet att med dig i sällskapet så blir det alltid lite, lite roligare!

Den här bilden i början av vår vänskap, eller ja kanske till och med den allra första gången vi hängde på riktigt med varann.

Jag är otroligt glad över att vi båda gav varandra en riktig chans för att lära känna varandra bättre, för som jag minns det gillade vi inte varandra speciellt mycket i början? Det var inte så att vi ogillade varann men vi hittade bara inte varandra. Varför vi inte gjorde det minns jag ärligt talat inte riktigt, för jag förstår verkligen inte hur man INTE kan gilla dig från typ första stund man träffar dig. Men vi hade väl helt enkelt bara fått helt fel uppfattning om varandra där någonstans under den s.k ”twitter-tiden”.

Den här bilden är ifrån en av utav de roligaste kvällarna i mitt liv. Det var vår första kväll på Ibiza förra året och det spårade ut på alla sätt det kan spåra ur på tror jag haha. Vi pratar fortfarande om hur kul det var och skrattar fortfarande åt hur fulla vi var (kolla på bara på oss på bilden). När jag tänker på Ibiza, så tänker jag på er, på dig, och på den här kvällen. Vi hade så himla kul. Denna kvällen och hela veckan.

Ett annat härligt minne jag har med dig är den här kvällen. Jag tror inte någon av oss var särskilt glada och taggade egentligen majoriteten av denna dag men det finns en stund som jag minns extra mycket och som fick mig att känna mig ”High On Life” och det var när Aviciis Levels spelades ur högtalarna på Wall och du, jag och Lovisa stod och hoppade på sofforna och sjöng med. Och på tal om High on Life kan ni väl sätta på den låten (med Martin Garrix) när ni läser det här inlägget. Jag spelade den på repeat när jag skrev det här inlägget just för att det är lite utav vår låt. När jag lyssnar på den i detta nu har jag svårt att hålla tillbaka tårarna för lyssnar man på texten så är den lite djupare än man tänker sig. Men den ger mig samtidigt också lyckokänslor eftersom att jag tänker tillbaka på den här sommaren och på alla de roliga stunderna, när jag hör låten.

Det finns ingen människa som skrattar och ler så mycket som dig Moa och även fast vi inte är de närmsta vännerna så vill jag ändå att du ska veta att jag är här. Jag må kanske vara en usel person att bearbeta sorg tillsammans med eftersom att jag själv aldrig har gått igenom någon stor sorg i livet och därför inte riktigt vet vad man ska säga eller göra. Det vet väl kanske ingen. Men jag har alltid känt mig lite extra dålig och otillräcklig när det kommer till att finnas där för någon som sörjer, så därför tar jag ofta avstånd för att jag inte vågar eller vill vara i vägen, men den här gången vill jag verkligen försöka visa och få dig att förstå att jag finns här. Och jag är nog extra bra på att visa och uttrycka mig det genom text. Det är nog också lite därför jag kände att jag ville göra det här blogginlägget.

Men åter till dig Moa, det är faktiskt helt fantastiskt hur du på varenda bild jag har letat fram på oss skrattar eller ler. Då förstår ni andra som inte känner Moa vilken sprudlande människa hon är! Och som ni ser gör hon ju även mig väldigt fnittrig. Jag skrattar ju typ också på varenda bild med henne och det gör mig glad att se för på senaste känns det som att jag skrattat inte lika ofta som vanligt <3

En annan grej jag också älskar med dig att livet alltid är så himla enkelt med dig. Att du är en sådan icke komplicerad person och att du är lätt att ha och göra med och inte surar eller drar ner stämningen om något inte går din väg. Du försöker alltid hålla humöret uppe och stämningen på topp och ibland kanske du gör det mer för andras skull än för din egen och det är en otroligt fin egenskap.

Jag vill verkligen att du ska veta att du inte är ensam i det här, så kan inte ni alla gå in på Moas blogg och skicka henne lite styrkekramar eller några fina hälsningar. Speciellt om ni har ni gått igenom något liknande. Det kan nog vara skönt att höra andras berättelser och andras upplevelser.

Och från mig till dig Moa så vet du att jag finns här oavsett vad. Oavsett vad du vill att vi ska göra. Ta en promenad, prata om det som hänt, äta middag, sova över, gå ut och dricka drinkar och tänka på annat, se en film, gå och sjunga karaoke (haha det hade du aldrig velat) men du förstår vad jag menar. VAD SOM.

Du har alltid oss, vi finns här och din pappa som verkade vara en av de absolut finaste av pappor, kommer alltid att vara med dig <3 Du är bäst!

104 gillar

Rekommenderade inlägg

Bara några styrkekramar

Vad jag önskar mig i födelsedagspresent

Drar till Kalifornien ett tag...

"Lägg dig inte i vad jag lägger mina pengar på"

Imorgon lanseras jackorna - så här är allt du behöver…

Plagg ni frågat om

Hösten flyttar in och jag flyttar ut

Jag vill skaffa ett kontor med kollegor

Vad senaste dagarna bestått utav...

Nervös men också supertaggad över sista natten i lägenheten

Min helg i bilder

En tom känslomässig vecka, ett jobbigt hejdå och ett befriande…

Min helg i bilder - Paris edition

The jackets for the season are here

Min födelsedagsfest, bästa födelsedagspresenten och ett veganskt recept

Suprise babyshower, hemma hos reportage, inredningstips och hundmys

Det är coolt att göra något som en tjej

Hannalicious for NA-KD jackets

Firar min födelsedag i Paris!

Jag har haft världens mysigaste onsdag

Våra svindyra kaffes, snygga prins och en vegansk risotto

Mitt födelsedagsfirande i Paris

Avskedsfrukost med tjejerna

Grab and run för mina följare i Göteborg

Kommentarer (5)

  • Frida

    |

    <3<3<3<3<3

    Reply

  • Alice

    |

    Har också förlorat min pappa och tyckte att det här var ett riktigt fint inlägg som berörde mig med även om det handlar just om Moa. Väldigt fint av dig Hanna! Tycker bloggen generellt blivit otrolig mycket bättre på senaste tiden och går med glädje in här nu flera gånger per dag!!! Kram och tack<3

    Reply

  • Sara

    |

    Men Gud vad fint skrivet! Tårarna bara rinner, bästa moa❤️

    Reply

  • Johanna

    |

    En sån fin vän du är! Har själv förlorat min mamma och relaterade helt till Moas egna blogginlägg då mina föräldrar bl.a då mina också är äldre. Det är många som inte vet hur man ska bete sig mot sin vän när något sådant händer och i princip alla mina vänner var tysta och sa inget. Att känna dig ensammast i världen fick ett nytt perspektiv kan jag säga, men det är inte lätt att veta för andra. Därför tycker jag att detta var så himla fint gjort av dig och jag hoppas att dina läsare också inspireras av att göra detsamma för sina vänner. Kram!❤️

    Reply

  • Anonym

    |

    Så fint!! Jag har förlorat ett syskon i en olycka, och kan relatera så mycket till dethär. Hade önskat att jag haft en lika fin vän som du när det inträffade! Bara att visa att man finns och bryr sig!! Så himlahimla viktigt. Även fast det gått 7år för mig så betyder det så sjukt mycket när någon visar att den bryr sig,fortfarande. Bara att den tänker på mig för mig att känna mig mindre ensam.

    Hejaheja! <3 Så ”osvenskt” inlägg om du förstår, och det ska du ha STOR eloge för!! Tack!

    Reply

Lämna en kommentar

Kategorier

Arkiv

Sociala kanaler