Att inte känna igen sig själv längre

Först och främst vill jag bara säga att jag tycker att det känns lite jobbigt att publicera det här inlägget. Det var några dagar sedan eller ja till och med någon vecka sedan jag skrev det och jag har liksom inte vågat trycka på publiceringsknappen, förrän nu. Jag vet inte riktigt varför. Men jag tror det är för att jag inte riktigt är så bekväm med att visa mig sårbar. Att jag inte riktigt orkar med att folk ska höra av sig och skicka hjärtan och fråga hur jag mår. För jag mår ju bra. Jag behöver nog bara lite tid för reflektion för mig själv och en förklaring för varför jag är och varit lite disträ på senaste. Whatever. Här har ni mina tankar och mitt liv de senaste veckorna.

Jag vet att det ser ut som att jag har haft THE TIME OF MY LIFE den här sommaren på Ibiza, i Palma, i Hong Kong och ja vart jag nu varit – och det har jag också. Jag har haft det hur nice som helst och det har nog ingen missat med tanke på hur mycket jag postat och haft mig. Men det jag tror ni faktiskt inte har sett är hur svårt jag haft att uppskatta allt jag gjort och hur jag känt att jag inte riktigt kunnat vara i nuet och känna att ”nu har jag det bra” – under denna sommaren. Jag har pratat en hel del med mina kompisar om det här och jag vet liksom inte riktigt vart jag ska börja för just nu känns allt så jävla rörigt. Det enda jag vet är att när jag inte känner att den här fantastiska sommaren jag haft fått mig att känna mig så glad, så måste jag sätta mig ner och rannsaka mig själv. Det må ha fungerat hittills att leva som jag gör, men nu när jag med egna ögon börjar se hur det här livet börjar påverka mig till det negativa, så känner jag att det är dags för en förändring. Jag vet att min mamma kommer att säga ”Vad var det jag sa”. Men det är väl inte förrän personen själv i fråga (alltså jag) inser och förstår saker själv som det kommer att ske någon typ av förändring.

Det är en hel del grejer jag har reflekterat över som jag inte känner igen hos mig själv längre. För det första så har saker jag tyckt varit hur roligt som helst förut inte alls känts lika kul längre. Jag har liksom börjar tappa lite det där lyckoruset och känslan av att ”Gud vad kul jag har det nu, eller vad kul det var igår”. Allt känns liksom lite mellanmjölk mest hela tiden. Jag har liksom slutat uppskatta det där jag verkligen älskade tidigare. Och att resa iväg och vara iväg har nästan gjort mig mer stressad än avslappnad och taggad.

Jag har även märkt att jag har börjat känna mig osäker i situationer som verkligen inte hade fått mig att känna mig osäker för några månader sedan. Jag har också börjat klanka ner på mig själv och börjat granska mig själv på ett helt annat sett, vilket jag aldrig någonsin gjort förut. Jag brukar alltid ge mig själv peppande kommentarer i spegeln men nu har jag börjat göra det motsatta + börjat granska delar av min kropp som jag aldrig ens lagt tanken åt förut. Vilket gör mig väldigt ledsen för jag har ju alltid varit så skitsamma över det där. Varit rätt brydd och inte brytt mig så mycket.

Det känns som att jag börjar tappa kontrollen över mitt mående och att jag konstant är trött, grinig, lättkränkt, lättirriterad och stressad. Och det är läskigt att inte känna igen sig själv. Att inte känna att man inte längre är sitt bästa, härliga, sprudlande jag. Och det ger en ännu mer ångest när man märker att nära och kära runt om en också märker och påpekar det. Hur de frågar ”Hur mår du egentligen?”, ”Är du stressad?”, ”Har det hänt något?”, ”Vad tänker du på?” etc..

Alla ser det vi influensers gör som roligt. Och det gjorde jag också eller ja det gör jag väl fortfarande. Jag menar vem tycker inte att det är kul att designa kläder? Resa, gå på roliga fester och events, äta mycket ute osv. Alla gillar väl det och hade väl älskat att kunna göra det i sitt jobb. Men det som är problemet är att gör man detta hela tiden, som jag, så blir det tillslut inte lika häftigt och inte lika roligt. Och det handlar inte om att jag är bortskämd på något sätt eller verklighetsfrånvänd som många av er gärna verkar vilja kalla det. Utan det handlar om att när det blir för mycket av något så blir det inte kul längre det heller så då börjar man istället jaga nya och mer äventyr och det är väl precis det som har hänt med mig.

Ibland får några utav er mig att känna dåligt samvete för att jag känner mig trött och utmattad av att resa. Vad kan vara så jobbigt tänker säkert många. Men jag slår vad om att oavsett vad för härliga jobb ni också sitter inne på så blir ju ni också trötta på det trots att era kompisar inte alls kan förstå hur man kan bli trött på något sånt kul, eftersom att de inte jobbar med samma sak. Och så är det ju oavsett vad man jobbar med.

När jag skriver och berättar om sådana här saker gör jag det inte för att klaga, utan jag gör det för att jag vill att ni ska förstå att det här livet är långt ifrån perfekt. Jag har även behövt skriva och påminna mig själv om det här de senaste veckorna så att jag lättare med både er och mina nära och käras hjälp ska kunna se att jag behöver en förändring på riktigt. Att jag liksom inte kan fortsätta att vara med på allt såhär. För det är väl där den största boven i dramat är. Att jag liksom alltid vill göra allt och aldrig hinner varva ner ordentligt eftersom att jag tar mig aldrig tiden till att varva ner och att ha tråkigt utan då istället är iväg på nästa äventyr. Nästa grej. Vilket är lättare sagt än gjort. Många säger åt mig att det är bara att tacka nej till saker men det är svårt att tacka nej till fashionweek i New York, en härlig pressresa till Spanien etc, en rolig fest som ska vara ”något utöver det vanliga”. Speciellt när man har mitt positiva mindset ”Vill jag göra något så ser jag till att jag make it happen”.

Det är en livsstil det här med att vara influenser och gränsen mellan när du jobbar och inte är så himla difus. Och jag vill verkligen inte sitta här och klaga på det jag gör, för jag har ett otroligt bra och privilegierat liv tack vare detta och tack vare er. Och detta är nog det roligaste jobbet jag någonsin kunnat tänka mig att göra. Men det är inte där problemet ligger, utan det ligger ju faktiskt i att jag måste bli bättre på att prioritera och fördela min tid. Och jag vet att jag har sagt det hundra gånger. Men den här gången är det på riktigt och ska jag vara ärlig är jag lite rädd men också väldigt taggad på att jobba mot mer livskvalité än kvantitet. För det är precis det jag måste göra.

194 gillar

Rekommenderade inlägg

Kommentarer (18)

  • Emma

    |

    Att ens inse att man har dessa problem är sjukt starkt!!!! Tack Hanna för du tar upp det och ger folk en chans att se att influensers även har brister och dåliga perioder!!! <3333 önskar dig all lycka KRAM

    Reply

  • D.

    |

    Känner igen mig i allt detta som du skrev med sommaren osv. Trodde detta skulle bli den bästa sommaren hittills, men i samband med flytt till första lägenhet, jobb som man inte trivdes på, kompis som man bröt kontakten med & maassa annat så hade jag precis dessa ”symptomer” så jag sökte upp en samtalsterapeut & redan efter första samtalet kände jag mig mycket bättre då hon fick mig att inse att jag hade slutat göra det jag älskade (spela keyboard, gå på promenader osv) Mitt tips till dig är att göra samma sak 🙂 eller åtminstone skriva ner det som du äälskar att göra & som får dig att må bra och börja fokusera på dem istället!
    Är precis likadan med det positiva tankesättet så detta slog hårt på mig att känna mig nere..Hoppas verkligen att du börjar prioritera rätt då jag äälskar din blogg & dig som person eftersom du verkar så underbar! <3

    Reply

  • Lo

    |

    Hanna! så kloka tankar och bra skrivet! Jag brukar ALDRIG kommentera men jag läser din blogg.
    Det här kändes så mycket när jag läste, dels av mina egna upplevelser kring det du skriver men också för att detta är väldigt ärligt och tyvärr vanligt bland många idag.
    Det är inte lätt att leva upp till alla kraven man dels sätter på sig själv och som kanske ditt yrke också sätter på dig.
    Min mamma brukar alltid säga att; ”man kan inte elda ljuset från bägge ändarna” och ” det är omänskligt att alltid leva i det perfekta och glada hela tiden” ibland blir man en aning konfundersam och lite irriterad över sådana klyschiga citat, men det finns en jätteviktigt innebörd och det är att aldrig glömma bort att lyssna på sig själv men också börja acceptera livet i sig – både det mindre roliga man ibland känner och ställs inför och givetvis/såååklart det roliga, utmanande. Gör man enbart coola, roliga grejer hela tiden och du aldrig kanske riktigt riktigt får vila kan effekten av det bli det du beskriver – lite likgiltigt och tomt.

    Jag skulle rekommendera dig att kanske prata med någon.. någon som inte känner dig alls och kan ge dig goda professionella råd. Kan även rekommendera att börja med yoga och ge enbart dig själv, din kropp, din själ tid. En tydlig markering att här ska dålig energi/tankar ut och nytt ska in. som en slags rensning av själen. Yoga är magiskt på det sättet, plus att man blir smidigare.
    och sen tycker jag du är hur jäkla inspirerande som helst, driva en blogg, försöka få den att växa och tacklas med ja, dels sina egna demoner men också alla ”läsares” ibland hårda jargong. 🙂

    kram!

    Reply

  • Frida

    |

    Hei Hanna 🙂
    Jeg er fra Norge men håper du forstår hva jeg skriver. Først, tusen takk for din åpenhet! Jeg kan lett tenke meg til hvorfor du kjenner som du gjør. Jeg sier ikke at det er riktig; men tror du kanskje det er fordi du aldri får hvilt ut og «bare være»? Uten å kjenne på at du måste levere något til oss lesere i form av bilder og videoer. Kan tenke meg det lett blir et stort press på å hele tiden være online. Forsøk å fokusere på ting som nok søvn, et bra kosthold og ikke minst egentid! Skulle skrive fysisk aktivitet, men virker som du redan har en rutine på dette 🙂

    Jeg er HELT avhengig av egentid i store mengder. Tar en mastergrad på universitetet for tiden og selv om hverdagene består av lesing alene/med studiekompiser så behøver jeg egentid som for eks å gå en promenad eller trene på kvelden. Jeg har ikke energi til å møte venner etter tunge skoledager: da må jeg gjøre meg klar til neste dag. Kan såklart treffe venner men da for å gjøre noe lugnt så jeg vet jeg får nok søvn og lugnat ner meg mentalt til neste dag. Samme med helger – jeg kan dra ut i blant. Men ikke hver dag og hver helg. Mine helger består ofte av å sove lenger på morningen, lengre promenader, mysige lunsjer eller middager med venner eller familie. Men ikke mye alkohol/lite søvn og presset på å være «på» hele tiden.

    Forlåt, det ble veldig kaotisk skrevet. Poenget mitt er: planlegg hvilke event du har energi til å gå på varje vecka. PLANER inn tid for å vila og bare være. Prioriter deg selv. Yoga. Meditasjon. Være med nære venner og familie som du kan relaxe med uten å være «på». Vi lesere tycker det er roligt å se disse sidene av deg også! 🙂

    Kram. Hoppas du kommer må bettre veldig snart 🙁

    Reply

  • Sanna

    |

    All kärlek till dig! Så modigt skrivet!

    Reply

  • Danielas Dagbok

    |

    Känns som att du redan under en längre tid nu som då tagit upp att du känner dig lite tom, att saker inte längre känns lika kul och att du borde reflektera mer kring din livsstil, och det har känts lite rörigt då du ändå fortsatt som du gjort, men det här inlägget sammanfattade/förklarade allt bra! Hoppas du verkligen tar hand om dig nu och mår bättre snart.

    P.s. Har pratat om perfektionshets i sociala medier i ett poddavsnitt – tror det kan innehålla mycket sådant som intresserar dig och kanske kan väcka lite nya tankar 🙂 Hittas här: https://soundcloud.com/karolina-smus/tva-blondiner-och-ingen-tiger-perfektionshetsen-i-sociala-medier

    Reply

  • H

    |

    Första du kan göra är att använda bh:)

    Reply

    • Erika

      |

      Alltså med den kommentaren känner jag mest .. Fuck off?

      Reply

  • N

    |

    Jag förstår dig helt och hållet och hur dina tankar går. För väldigt längesen drev jag en rätt stor blogg (detta var i början när bloggandet blev stort). Men jag tröttnade helt ärligt direkt, den dagen jag började tjäna pengar (var 15 år) var också den dagen jag valde att lägga ner min blogg pga att det kändes inte längre som jag gjorde det för mig själv, utan då var jag tvungen att göra det, det förväntades på ett annat sätt vilket fick mig att tycka att det var tråkigt. När jag ser alla som arbetar med sociala medier så tycker jag helt ärligt mest synd om er, eller inte synd om er på så sätt, för det är klart det är roliga saker som ni gör, men det blir också lite påtvingat och det är så förbannat lätt att tappa bort sig själv och VARFÖR man gör saker, oavsett vad det är men i och med sociala medier är rätt ytligt så känns det ännu lättare att man kanske tappar bort sig själv (insidan). Jag tycker du gör helt rätt i att lyssna på dig själv, och bry dig inte om alla som säger att ditt jobb inte är tidskrävande, eller att du inte borde klaga. Om du känner något, så har du rätt att få uttrycka dig utan att behöva förklara dig, om du förstår vad jag menar. Ladda upp med lite ny energi, lyssna på dig själv, häng med dig själv och gör något för dig så kommer det nog bli hur bra som helst <3

    Reply

  • Erika

    |

    Precis som du skriver så blir vi ju alla trötta på jobbet/vardagen/tillvaron. Bara för att du lever det otroliga liv som du gör, betyder ju inte det att du inte blir less. Det jag spontant tänker när jag läser ditt inlägg är vad som sätter guldkant på din tillvaro. Fundera över det! Jag tycker att vardagslyxet ger mig jättemycket. Alla är vi ju olika och har olika sätt att hämta energi på, fundera på när och var du hämtar din energi och se till att börja göra det oftare. Jag tycker också att delmål är viktiga och att ha saker att längta till – oavsett hur och var på jordklotet man lever sitt liv så blir det ju alltid vardag och när ekorrhjulet drar igång är det så otroligt viktigt att ha mål och något att se fram emot. Jag längtar efter och prioriterar resor (och dyra kappor haha). Reser mycket men aldrig så pass mycket att jag blir trött på det. Jag strävar alltid efter att resa lite mer udda/lite längre/lite bättre inför varje resa, för jag har inte sett och gjort allt ännu. Det får mig att längta, planera och spara så pass mycket att jag kan känna mig lycklig bara pga det. Men så tänker jag på er, som går på alla dessa fester, köper precis det ni vill och reser jorden runt. Vad sparar, längtar och planerar ni till när allt blir vardag för er? För mig blir en fika med vännerna vardagsmat och då går vi ut och äter istället, eller dricker champagne på en onsdag typ och känner oss nöjda där. Jag förstår dig verkligen Hanna, du har kämpat dig till ett lyxigt liv och tillslut finns det inte mycket som sätter guldkant på tillvaron, för att du kan få i princip allt. Jag låter kanske missunnsam, men det är jag absolut inte! Jag känner verkligen med dig, mellanmjölkskänslan är inte rolig alls och det är så viktigt att ändra på det som inte känns bra just då.

    Reply

  • M

    |

    Hej Hanna!
    Vilket ärligt inlägg du har skrivit!

    Det du skriver låter helt klart som symtom på utbrändhet/utmattningsyndrom, iallafall början på det. Människor reagerar olika på utbrändhet och man behöver inte ha tre olika jobb och barn för att gå in i väggen. Innan du har gått in i väggen helt och hållet är det SÅ VIKTIGT att du stannar upp nu och tar hand om dig själv. Det kommer inte ta en dag eller inte ens kanske en månad. Men du kommer tacka dig själv när du vaknar upp lycklig igen med ny pepp till livet, att du tog dig tiden att ta hand om dig själv.

    Reply

  • Frida

    |

    Gud vad jag kan relatera till allt du skriver! Jag är ingen influenser men jobbar som modell och reser också mycket. Har tappat räkningen på alla resor bara denna sommar… Har under de senaste åren uppnått nästan alla mina mål och lever typ mitt drömliv, trots det har jag aldrig mått sämre. Jag känner mig också tom och blir inte exalterad över något längre… Vet inte hur man ska hitta tillbaka till sig själv eller om det är bara att inse att man blivit vuxen :/

    Reply

  • Annika

    |

    Hej Hanna!
    Tack för ett fint och öppet inlägg. Det första jag tänkte när jag började läsa var ”gå å snacka med någon” och ”bryt trenden innan det är försent”.
    För exakt två år sedan, då var jag 25, blev jag sjukskriven från mitt jobb. Det räddade mig från att gå i väggen. Jag var irriterad, dåligt minne, panikattack, hörde dåligt, fick för mig att folk ropade efter mig, lite olust till livet. Jag var helt slut och stressad!
    Jag är en tjej som lider lite av duktig-flicka-syndrom och vill både uppskatta andra men även själv bli uppskattad. Det blev för mycket för mig och jag lärde mig många saker den hösten. Att få prata med någon hjälpte mig att förstå bättre och snabbare.

    En stor kram till dig! Hör av dig om du vill veta/prata mer.

    Reply

  • Tilda

    |

    Detta inlägget tror jag gav oss alla en tankeställare! Många av oss går dagligen runt och mår dåligt över oss själva pga av den konstanta jämförelsen med andras utseenden och liv. Därav är inlägg som dessa så obeskrivligt viktiga och jag är oerhört tacksam över att du var modig nog att trycka på publiceringsknappen!

    Jag kan själv relatera till känslan av mellanmjölk och den är fan inte härlig. Sådana känslor driver en ofta till att fylla schemat ännu mer, vilket oftast orsakar ytterligare stress. Allt blir liksom som en negativ spiral, som är viktiga att bryta innan man drabbas av utbrändhet eller liknande. Själv tycker jag att du gör helt rätt i att priorera ditt välmående och jag är säker på att alla dina läsare som älskar och följer dig kommer att ha full förståelse för dina prioriteringar.

    Tack Hanna, för att du sätter ett nytt perspektiv i människors ögon och för att du bevisar det aningen klyschiga men samtidigt fina citatet ”everyone is fighting a battle you dont know anything about, be kind”.

    Jag hoppas verkligen att du kommer att må bättre snart, då jag tycker att du verkar vara en så himla genuin och underbar människa!

    Reply

  • Sara

    |

    Hej! Du har pratat att du mår dåligt både i blogg och podd nu och jag bara undrar en sak. Kan en del av det ha att göra med att båda dina bästa vänner är gravida? Jag förstår att du är otroligt glad för deras skull och att du bara känner lycka. Men tänkte om du innerst inne känner att du är på väg i en nya era och de ska påbörja något helt nytt? Har känts som du är glad men inte over the moon för dem. Inget är rätt eller fel bara undrar om de kan ligga något i det? Kram

    Reply

  • Ett tips

    |

    Jag förstår att du tycker det känns jobbigt att inte kunna uppskatta saker sim tidigare gjort dig pirrig, men så funkar det ju psykologiskt. Allt som blir vardag blir just det – vardag. Spelar ingen roll om man köper den finaste väskan, snabbaste bilen eller största huset. Tillslut har man vant sig vid det. Spänningen byts ut mot rutin. Och helt ärligt så tror jag det är sånt du MÅSTE förvänta dig och inte bli så besviken på dig själv för att du inte uppskattar saker man ”borde” uppskatta. Eftersom detta är ditt jobb så får du helt enkelt se det som det. Ett jobb. Som att gå till kontoret, eller vart man nu jobbar. Jag tror ingen förväntar sig att alla som jobbar med traditionella jobb ska vara pirriga när dom går till jobbet, så varför ska du förväntas vara det?

    Försök att se bloggen som ett 9-5 jobb, i alla fall när du är hemma. Försök! Jag förstår om du har möten att gå på, men det bästa vore ju om du skrev alla inlägg från 9-5 och allt efter det får vara tidsinställt. Är rätt så säker att det går med rätt planerande. ”Semestern” däremot är jobbig. Alltså resandet. Jag vet det eftersom jag själv flyger till olika ställen minst en gång i veckan. Någon gång om året kan du ju faktiskt bara åka på semester. Bara en vecka om året… jag lovar att dina läsare och följare hade förlåtit dig för en vecka utan uppdatering.

    Såg precis att du öppnat din privata instagram. Varför? Jag tycker du ska ha en privat som BARA dina nära vänner får följa där du ska lägga upp preciiiis vad du vill utan krav från din offentliga. Du ska följa vem eller vad du vill. Följ massa katter, om du så vill, folk som får dig att skratta, memes, vad som helst som får dig att INTE tänka på snygga smala perfekta designerbärande tjejer. Där tycker jag att du ska spendera all din socialamedietid, förutom när du går in på din offentliga och lägger ut en bild. Bara då. Klimatet på hela telefonen kommer kännas annorlunda.

    Och sista. MEDITERA!!!! Gå till någon och lär dig meditera. Alltså fysiskt gå till någon och lär dig. Det kommer förändra ditt liv. Du kommer lära dig att kunna skilja på dina tankar och dig själv och hitta ett lugn.

    Reply

  • Lisa

    |

    Vad man GÖR och hur man MÅR är två olika saker. Ibland kan självklart det vi GÖR påverka hur vi MÅR. MEN på samma sätt kan det börja i andra ändan – hur vi MÅR kan påverka upplevelsen av det vi GÖR. Så bara för att vi gör något roligt behöver vi inte må bra. Bara för att vi mår bra behöver inte det vi gör vara roligt. Bara för att vi gör något ansträngande behöver vi inte må dåligt. Bara för att vi mår dåligt behöver inte det vi gör vara tråkigt. Osv…
    Förstår du? Känner igen det dåliga samvetet, men se om du kan tillåta dig att släppa det. Du kan vara TACKSAM över vad du har fått UPPLEVA, men du kan SAMTIDIGT ha andra känslor i dig. Med tanke på allt du gjort är det inte konstigt att du är trött. Strunta i de människor som inte förstår dig nu Hanna, du äger rätten till dina känslor. Saker förändras och det som först var en rolig livsstil kanske inte är rätt längre. När din mamma säger ”vad var det jag sa” tycker jag att du ska bortse lite från dom orden. För visst har du haft roligt väldigt länge? Du har älskat det du gör. Du mådde också bra väldigt länge, visst? Men nu är det annorlunda. Nu får du prova något annat. Din livsstil fungerade länge, men nu är det dags för nästa steg. Det kommer lösa sig, men blir säkert tufft ett tag.. och det är okej att må dåligt. Jag hoppas att det lättar för dig snart igen.
    Du är modig som delar med dig. Prioritera tid för dig själv ett tag framöver, så kommer du hamna på rätt väg igen. Men sidospåren ingår i livet, tror jag. Fast de kan vara jobbigt.. är själv på ett sidospår men hoppas må bättre snart igen. Vi får kämpa ihop, kram

    Reply

  • Johanna

    |

    Så bra skrivet Hanna och modigt! Vi alla människor får svackor i livet ibland och det är inget konstigt med det. Man måste bara våga vilja göra förändringar. Ta pauser så ofta du kan och kom ihåg att fortsätta prata med dina nära och kära, så ska du se att du snart känner dig 100 % igen.
    Jag älskar att följa dina sociala kanaler och att få följa med i din framgång.
    Stor kram till dig.

    Reply

Lämna en kommentar

Kategorier

Arkiv

Sociala kanaler