En av de bästa resorna jag gjort

Igår när jag pratade med Olivia i telefonen kom vi in på att jag har hunnit göra helt otroligt mycket trots att jag bara är 23 gammal. Och det känns så jävla bra (om jag får säga det själv) för jag har verkligen alltid tagit vara på möjligheterna som getts mig och aldrig någonsin tänkt “tänk om jag hade gjort det istället, eller vågat det där etc”. Jag är en nyfiken själ och trots att jag stundtals känt mig lite vilsen mitt i alla resor så är lärdomarna och utveckligen jag har sett hos mig själv var värt varenda uns av vilsenhet jag någonsin känt.

Jag har varit au pair i Dubai, bott i Australien, bilat USA, varit på Opera i Paris, hoppat fallskärm på Hawaii, ätit ribs texas-style i Texas, vandrat i Schweiz, blivit utskälld av Kygo på Ibiza, bokstavligt talat blivit utslängd på gatan ifrån lägenheten jag bodde i – i New York, båtluffat Grekland, varit med om otroliga naturupplevelser på Island, druckit öl i Berlin, kastat jordnötsskal på golvet på Raffles Hotel i Singapore, varit på strippklubb och snott med mig några dollarsedlar i Miami, firat min 21-åriga födelsedag i Vegas, åkt linbana i Jamaica, ätit tacos i Mexico, besökt vattenfall i Fiji, badat i den vackraste blå lagunen någonsin i Vila, druckit världens dyraste Bellini i Portofino, sprutat champagne på Ocean Club i Marbella, bott ensam 4 dagar i en Italiensk familj som inte kunde någon engelska, gjort mig förstådd på spanska i Palma, råkat repa en Ferrari i L.A, blivit dumpad på alla hjärtans dag, varit på safari i Kapstaden, seglat Kroatien, efterfestat i en kyrka i London, firat ett riktigt gossip girl nyår med självaste Chuck Bass, smugglat in en kattunge på rummet jag bodde i – i Marocko, skålat i champagne med Prinsen, dansat till en av mina favorit dj:s låtar tillsammans med honom och min tjejkompis, suttit på en helt öde strand med en kille som spelade gitarr för mig, smugit och drinkludrat mig in på VIP-områden på nattklubbar, ätit hamburgare på Wendy’s med Floyd Mayweather… Ni fattar…

Men trots alla dessa lyxiga resor och middagar jag ätit världen över så är nog ärligt talat min favoritresa back-packingen eller kanske glam-packningen jag gjorde tillsammans med Anna och Olivia i USA, Mexico och Jamaica år 2015. Självklart är det hur härligt som helst att bli välkomnad med champagne på hotellrummet och jag kommer ju aldrig glömma alla dessa surrealistiska partykvällar. Men när jag tänker på vad som genuint gör mig lycklig i hela kroppen så är det ju stunder med mina närmsta vänner, stunder där det funnits skratt och gemenskap. Jag kände inte tjejerna innan vi bokade resan, idag är vi bästa vänner och nu kommer en liten recap.

Vår resa började i New York och det här var första gången jag åkte dit utan mina föräldrar vilket var både pirrigt men också superspännande. Jag hade inte fyllt 21 än men enligt vänner så var det inga problem att ta sig ut på nattklubbarna i New York trots det. Jag hade bokat ett annat flyg än Anna och Olivia så skulle vänta på dem i en timme på JFK innan de landade. En timme blev två, tre, fyra och efter fem timmar så kom de äntligen. Deras plan fick punktering när de landade och de var tvungna att sitta kvar i flygplanet hela denna tid.

Hela veckan i New York så lärde vi känna varandra och tjejerna lärde sig ganska snabbt att jag älskar att vara effektiv och att jag inte hade följt med på den här resan “to spill any time”… Vi gick ut varenda kväll och trots att vi kom hem runt 4-5 så var vi uppe och ute från hotellrummet vid 9 varje dag. Det blev inte många timmars sömn men vi fick verkligen uppleva New York PÅ RIKTIGT. Här ovan på Lavo Brunch.

Jag har allltid gillat att besöka New York och alltid tyckt att det varit en fascinerande stad men på den här resan fick jag se en helt annan sida av staden som aldrig sover och jag föll för den pladask. Det var på den här resan som jag blev förälskad i New York.

För att spara pengar åt vi bara två gånger om dagen och kombinerade ihop frukosten och lunchen för att sedan gå ut och följa med promotermiddagar som man får gratis om man följer med på nattklubb efteråt. Tror ärligt talat inte att vi betalade för en enda middag eller en enda drink under den här veckan i New York. Vi levde verkligen life och tyckte det här var världens grej. Hela den här promoterkulturen finns ju inte på samma sätt i andra länder som i USA.

Vi förstod inte riktigt att man var tvungen att följa med till nattklubben om man hade följt med på middagen dock, så en av kvällarna smet vi ifrån middagen för att vi var så trötta på gänget vi var med men då blev det ett jävla liv. Promoters får ju betalt för att ta in “snygga tjejer” på nattklubbar så det är därför de ordnar med middagar, drinkar och en schysst transport i typ limousin till klubben så att man ska gå med just dem.

 

Innan veckan i New York var slut hade vi typ hunnit testat alla nattklubbar som fanns att erbjuda, gjort alla turistattraktioner vi ville, gått igenom alla våra ex och besökt vår första men inte sista strippklubb tillsammans. Vi hade livets vecka och var alla överens om att New York skulle bli svårtoppat. Det är inte konstigt att vi blev bästisar efter den helt galna veckan vi hade i New York.

Sen var det dags för Las Vegas vilket tyvärr blev vårt sämsta stopp på resan. Vi hade kul dock, riktigt kul, men vi var ju helt slut efter New York veckan eftersom att vi hade festat varje dag och inte sovit mycket.. Men det fick inte hindra oss – jag fyllde ju 21 och det skulle ju såklart firas i VEGAS.

Den här bilden är tagen ifrån min födelsedagskväll som tyvärr inte riktigt blev som vi hade tänkt oss…

 

Födelsedagen började med att vi hamnade på en dagsfest varav en av oss blev lite för berusad, så denne fick stanna hemma medan de andra två flög helikopter över strippen. På den här dagsfesten hade vi också lärt känna några svenska killar som undrade om vi ville följa med till XS senare under kvällen då David Guetta spelade – vi ville givetvis haka på men det hela slutade med att vi fick stå i kö i 2 timmar och precis innan de skulle släppa in oss, alltså när det på riktigt bara var typ 5 personer framför oss så sa jag “Nä tjejer, vi åker hem, jag skiter i att jag fyller år idag – vi firar mig imorgon”. Sagt och gjort så åkte vi hem och la oss. Finaste Olivia och Anna som kämpat på där i kön bara för min skull och för att jag så gärna ville dit haha.

Dagen därpå hängde vi vid poolen och så skämtade vi om att målet för kvällen var att hamna i DJ båset med Martin Garrix (som då var min absoluta favorit dj – ja han är väl fortfarande….) haha. Han spelade nämligen den kvällen och jag hade den här gången sett till att vi var på listan så vi skulle slippa köa.

Kvällen börjar med att vi får stå vid bordet längst bort, men sen blir vi flyttade närmre och närmre scenen och tillslut så frågade hans manager eller vad det var om vi ville stå med dem bakom båset och ingen blev väl gladare än oss. Självklart var vi tvungna att spela lite coola och låtsas som att vi inte alls tyckte det var en biggie men ni skulle ju hört hur våra munnar gick dagen efter.

Jag har firat min 21 års dag i Vegas med Martin Garrix!!!!!!!! Ungefär så lät det haha.

Summan av kardemumman är att Vegas är kul i 3-4 dagar man var inte där längre för då kommer du tröttna haha. Det är också mycket mycket trashigare än man tror men det är ju det som är lite charmigt kan jag tycka. Det var i varje fall iconic att få fira sin 21-års dag där. Det blev ju verkligen en födelsedag jag aldrig någonsin kan glömma och är det inte lite sjukt att jag då firade den med två tjejer jag bara hade känt i en vecka – men som idag är mina två av mina närmsta tjejkompisar.

Från Vegas till Mexico och Playa Del Carmen och Tulum. Här spenderade vi hela två veckor och när vi fann paradiset Tulum så vägrade vi åka därifrån så förlängde vistelsen där med några dagar. Tulum är ett av de finaste ställena jag någonsin har varit på. Om ni får möjligheten – åk dit! I Mexico myste vi mest bara runt, cyklade runt till olika stränder, låg och drack smoothies på öde stränder och åt guacamole i mängder.

Vi hyrde även en skruttig liten jeep och åkte över till Cozumel och roadtrippade lite på den ön, snorklade med sköldpaddor i Akumal osv. Det var faktiskt riktigt häftigt. Jag hade nämligen aldrig riktigt snorklat förut och att få se vilda sköldpaddor på så nära håll var coolt.

Det var i Mexico som jag insåg att jag hittat två vänner för livet.

Och jag minns den stunden när jag kände det som om det vore igår. Vi bodde i strandbungalows alldeles vid havet och den sista kvällen bestämde vi oss för att köpa hem lite rödvin och snacks att äta till middag på stranden. Sen la vi oss under stjärnhimlen på en varsin solstol, satte på musik, tände ljus och drack vin och åt mörk choklad och pratade om livet. Och det här är verkligen en av de finaste minnena jag har från den här resan. Tror till och med att vi grät men varför minns jag inte.

Från Mexico till Jamaica. Här bodde vi oss Olivias famlijevänner som är Jamaicaner och varje gång jag tänker på Jamaica så skrattar jag för jag minns så väl hur vi blev serverade den här äckliga fisken varenda dag till frukost fram tills sista dagen då vi fick frågan “Äter ni inte frukost i Sverige?” (ingen av oss hade ju knappt rört fisken de serverat varje morgon) – Jo, sa jag men vi brukar äta typ yoghurt. “Yoghurt? Gud vad konstigt. Men åh ni skulle sagt det vi har ju massor i kylen…” Typiskt svenskt eller kanske mer typiskt jag att inte riktigt våga säga till…

Olivias famlijevänner som vi bodde hos var så mysiga och hjälpsamma. Jamaica är rätt farligt och man rekommenderas inte att göra någonting utan en guide, så de lät oss inte göra något själva utan någon av dem.

Jamaica var ändå lite utav en kulturchock. Minns så väl en av dagarna när det spöregnade och vi var nere på torget för att handla middag varpå det var helt lerigt överallt och torget var proppfullt av människor som folk gick barfota med leriga fötter och ben in i butikerna. Det var så annorlunda jämfört med hemma. Men oj vilken upplevelse det var! Jag älskade Jamaica och vill verkligen åka tillbaka.

Vår 5 veckors långa resa avslutades med en vecka i Miami.

Och under den här veckan blev vi verkligen tajta för här fick vi verkligen gå igenom sorg tillsammans också. En av tjejerna gjorde nämligen slut med sin dåvarande pojkvän under veckan i Miami och då minns jag hur vi alla låg på hotellrummet, kramade varandra och grät tillsammans.

En av mina top 5 sjukaste festkvällar hände under den här veckan i Miami och här ovan är liten glimt av den….. Men jag har ju berättat om den förut och det var ju med Floyd Mayweather och hela hans entourage och jag kommer aldrig glömma det haha. Man kunde på riktigt inte gå på golvet i det här privata rummet eftersom att det låg dollarsedlar ÖVERALLT.

Den här resan är verkligen ett sådant minne för livet och jag älskade hela känslan av att det kändes som att resan aldrig tog slut eftersom att vi hela tiden reste ifrån ett äventyr till ett annat. Ni alla borde på riktigt gå ihop med era närmsta tjejkompisar och boka in en 5 veckors lång resa tillsammans till 5 destinationer ni alltid velat besöka och göra samma grej. Det behöver inte bli så dyrt tror våra 5 veckor gick på ca 30 000kr och då bodde vi inte lyxigt men inte heller sunkigt utan bara standard.

Anna och Olivia fortsatte i varje fall deras resa efter veckan i Miami men jag åkte hem för var tvungen att åka tillbaka till Sverige och jobba och såhär lät det då….

“Satte precis på mig solglasögonen inne på cafeét vi ätit lunch på för att jag inte kan hindra tårarna som kommer av tanken på att jag bara har en halvtimme kvar med tjejerna innan jag måste ta en taxi till flygplatsen för att åka hem till Sverige. Att låten Skinny Love precis kom på gör ju inte saken bättre heller… Känner mig så tom, så fruktansvärt tom. Vad ska jag göra nu? Vad vill jag göra nu?

Jag tror inte ni förstår hur mycket jag tycker om dom här två tjejerna och vad mycket skratt, tårar, glädje och ångest vi delat med varandra och upplevt under de här fem veckorna vi rest tillsammans. Ingen som fått reda på att vi bara känt varandra i fem veckor tror på oss.

Anna och Olivia, jag kommer sakna er så mycket, men det gör inte så mycket för jag har funnit två vänner för livet”.

42 gillar

Kommentarer (9)

  • Anna

    |

    Jag ÄLSKADE att läsa detta inlägg!! Snälla skriv mer om dina resor och bästa minnen<3

    Reply

  • Sara

    |

    Hur kom det sig att ni som inte kände varandra åkte på resa tillsammans? Hur träffades ni? Låter som något jag vill göra efter studenten. Jag själv är just nu 18 år gammal och känner inte att jag har någon vän som jag klickar med på ett sådant sätt att jag vill vara vän med personen hela livet, men känner att jag hemskt gärna hade velat träffa någon. Hur är det med dina närmsta vänner? Är det människor du träffat på senare år, eller har du många nära vänner från barndomen?

    Reply

  • Veronica

    |

    Wow vilket inspirerande inlägg! Jag blir såå sugen på att planera nästa långresa nu. Drömmen är Dominikanska, Paris & Nya Zeeland ?

    Reply

  • Hanna

    |

    WOW! tror aldrig jag har kommenterat din blogg förut men detta är det mest intressanta och inspirerande inlägget jag läst på väldigt länge. Så TACK för det!! U go girl !!!

    Reply

  • Alekzandra

    |

    Vill verkligen inte låta missunnsam men just det HÄR ger mig så otroligt mycket ångest.
    Att man vid en viss ålder “ska ha gjort vissa saker”.
    Jag är 25 år och jag VET att jag aldrig någonsin kommer uppleva ens hälften av det du gjort…. Det känns som att alla “lever livet” medan jag bara kämpar mig igenom livet….

    Reply

    • Sanna

      |

      Brukar inte kommentera blogginlägg eller så men reagerade över din kommentar så kunde inte lämna den obesvarad. Jag vill bara inte att du ska känna dig ensam i den känslan, tror verkligen ALLA känner så i perioder, även Hanna. Jag gör det iallafall, väldigt ofta! Och sen kommer det någon dag där jag är nöjd med vad jag gör och har gjort. Det här är ju ett inlägg där Hanna valt att radda upp allt hon är nöjd med i sitt liv och det blir ju svinjobbigt att läsa om en känner som du just då. Vet att det är klyschigt och jag själv irriterar mig på det vissa dagar och inspireras av det andra dagar men livet är verkligen inte grönare på andra sidan och alla har tid och möjlighet att göra olika saker. Livet handlar ju inte om hur många tacos man äter i Mexiko. Hanna verkar vara lycklig med det hon åstadkommit och jag hoppas det är så också, men ha i bakhuvudet att man faktiskt inte vet sånt även om man läser personens blogg. Även om du inte haft möjligheten att resa en massa så har du garanterat gjort andra saker som Hanna kanske inte hunnit med. Och allt handlar ju inte bara om vad du gör i livet heller, som sagt så har man olika möjligheter att göra olika saker. Jag stör mig på mig själv när jag skriver det, dels att jag inte är där själv och skriver det här för min egen skull också och dels för att jag inte vill sätta mig över med någon jävla klyscha men det är samtidigt så förbannat sant. Man kommer ingenstans på att jämföra sig, men absolut på att inspireras av andra.

      Reply

  • Marie

    |

    Hanna!! YOU GO GIRL! Så bra inlägg fina du?
    Är det någon härinne som är taggad på en liknande resa till 2019? Fokus på USA??
    Hör gärna av er på insta isåfall: Sellbeerg ✨

    Reply

  • Isa

    |

    Så kul att höra om resor!! Hur träffade du dina resekompisar?

    Reply

    • Hanna Friberg

      |

      Jag träffade dem via Instagram, skrev att jag sökte någon att resa med och då svarade de och så kände jag att det kändes som att vi gillade samma saker så då sågs vi på en lunch och sen bokade vi resan tillsammans.

      Reply

Lämna en kommentar

Kategorier

Arkiv

Sociala kanaler